111?!

Jag har en kropp som ibland går lite för mycket på instinkt. Jag blir snabbt "klarvaken" om jag hör något (vaknade av ett ljud när jag bodde i föräldrahemmet, följde ljudet öppnade dörren, såg någon som höll på att sno broderns cykel 7 meter från där jag stod), jag får enorma adrenalinboosts om jag tror att jag är i fara (kommer sen inte ihåg något, för mycket adrenalin raderar korttidsminnet) och plötsligt så står jag fem meter längre bort än vad jag stod innan, utan att minnas hur jag kom dit. När sockret är lågt så stänger min kropp av helt och mina blinkreflexer går på högvarv vid höga ljud eller om någon kommer närmare än 1/2m från mitt huvud (ja, jag har fått en del mobbning för det i mina dar).

Men ofta så blir efterskalvet lite knas. Precis som när jag hamnar på ställen som jag inte vet hur jag kommit dit pga adrenalin. Angående cykeltjuven så spårade mina instinkter honom direkt, men mitt medvetna svar när jag stod ansikte mot ansikte med honom var "hejhej" (ja det är sant, han fick panik och cyklade in i vårt staket). Det går från jägare, överlevare och allmän MacGyver till helsegt blockmongo.

I natt så hände det igen. Jag blir plötsligt klarvaken och står upp på mindre än fem sekunder. Klockan står på 03...något och jag är 100% säker på att en större glasruta i närheten precis har krossats. (Ja, jag var säker på att den var större). Jag kikar ut genom fönstret och då börjar ett larm tjuta. Jag är helt säker på att det är i närheten, jag vet bara inte var. Jag ser rörelse längre upp i gränden, mörk jacka, men inget annat, gatulampan utanför mitt fönster bländar mig. Efter 10 sekunders spanande så ringer jag polisen...

...men just då så tog mina jägar-, överlevnad- och MacGyversinstinkter slut. Då blev jag bara blockmongo. Så jag tyckte att det var en bra idé att nå polisen på nummer 111.

Hade jag slagit 90 000 så hade det varit mer ok, för när jag var liten och gick på förskola så var numret 90 000 och det är på förskolan som barn programeras vart de ska ringa. Men nej, jag tyckte att nummer 111 var ett bättre alternativ. Nä det inte gick så bra så tittade jag på numret men såg inget fel, så jag gjorde det igen. Men då trillade jag in i fas 3, fasen efter jägare och mongo. Jag var vaken på riktigt. Så jag ringde 112, snackade med polisen, två minuter senare hörde jag en hundpatrull utanför och jag gick tillbaka till sängen.

När klockan ringde 06.15 och jag skulle till gymmet så såg jag glas på gatan utanför min port. Jag följde spåret upp i gränden och såg att butiken i huset bredvid hade fått en större metallskylt kastat mot dess fönster. Allt vad "instinkten" berättat för mig när jag plötsligt blev klarvaken stämde. Det känns som en konstig sak att skryta med, men jag är nog allt lite nöjd.