Först var jag så himla glad att de hade pyntat incheckningsdisken med ballongportal och egen välkomstvärdinna som tog i hand och log. Amsterdam hade verkligen stepped it up! Men välkomstkvinnans leende falnade och jag kände hur hon irriterades att hon slösat ett varmt välkomnande med både varma blickar och klapp på armen. Hon pekade till disken bredvid och sa att hon egentligen inte jobbade här. Moget att "outsorcra" välkomnandet, var min tanke.
Sen kom det gubbar i träningsställ och manboys i kostym, då visste jag att det var fotboll som gällde. När manboysen såg aningen för groomade ut och gubbarna färdades i flock med en klar ledare så blev allt uppenbart. Sen hade alla kostymer ett litet emblem med "Ajax" på. Och då var jag helt med i spelet. När otroligt mycket bagage kom rullandes i stora silverboxar och varken gubbarna i träningsställ eller manboysen i kostym bar något, då hängde det så mycket divalitet i luften att detta knappast kunde vara något slags ungdomslag, eller B-lag. Detta var tvunget att vara pyramidens topp.
Så vi checkade in samtidigt, våra plan var sena samtidigt, vi hängde på Starbucks samtidigt (jag satt mest bredvid och försökte jaga ögonkontakt). Men jag måste säga att det helt plötsligt inte var så farligt att mitt plan var tre timmar sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar