ProffsOrtopeden

Idag har jag varit hos min ortoped. Jag tror att jag älskar honom. Inget snuttigull, ingen ödslad tid, bara: "lägg dig ner ordentligt, detta är ingen skönhetsbehandling, det känns en del". Jag låg på armbågarna och tänkte kika när han kortisonspritade min tåled. Det handlar om att sticka in nålen och gräva rundor lite, ibland blir det mer stick än ett. Det känns, men inte överdrivet mycket.

När jag gick därifrån så hade jag kortison och bedövning i tåleden (tydligen kör man 1+1), jag hade utskrivna inflamationshämmande piller, jag hade en röntgentid på G, en telefontid och en möjlig återbesökstid. Effektivt, professionellt och inget lull-lull. Perfekt för en lina i sina bästa år.

Han sa även att kruxet med tån är artros, alltså kronisk ledinflamation, typ, liksom och litegranna. Det är precis det som jag la om kosten för förra veckan (och fortfarande, antagligen resten av livet) och det är därför jag har ont i händer och fötter. Det känns helt strålande att olika problem egentligen är samma problem för jag började känna mig som ett väldigt defekt exemplar av människa med så många fel. Nu är samtliga krux samma sak, artros/reumatisk värk. Tro det eller ej, men jag är lättad.