...är idag. Jag tror att vi alla kommer falla in i gamla hjulspår nästan direkt och sommaren kommer att kännas avlägsen redan i eftermiddag. Jag har sedan länge insett att jag aldrig kommer vinna "vem är brunast efter sommarlovet"- tävlingen och slutade tävla redan i tonåren då jag började jobba supermycket på somrarna. Men kruxet det finns de som fortfarande tävlar och det faktum att jag alltid återvänder blekast är lite trist.
Jag är så blek som man kan bli, så där röd/vit och flammig. När jag var liten så önskade jag alltid att jag var mulatt och att jag hade ett andraspråk. Men sådana saker är svåra att fixa i efterhand och jag förblev blek/röd, flammig och enspråkig (sen kom engelskan och tyskan, men de språken är inte riktigt tuffa nog att räknas som andraspråk om man inte har en förälder från något av länderna...enligt mig).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar