The king is alive!

Igår träffade jag Elvis...

...antingen var det the king himself, eller så var det Néas dotter Elvira, ni får välja. Personligen så hade jag dödat för att bli kallad elvis, ett coolare smeknamn finns ju inte! Jag är inte säker på att föräldrarna håller med.

Hon var iallafall VÄL godkänd. Supersöt, med större ögon och mer hår än vad jag har i så kallad "vuxen ålder". Hennes ögonfransar väckte också en hel del avund inom mig. Då mina knappt syns under förstoringsglaset ens, jag bara jobbar mascaran som f*n.

Vissa bebbar är faktiskt ganska fula och det tar en mor för att kunna älska dem och inte ens se deras inte så tilltalande fejs (om alla mammor i världen vill bilda ett gäng och stena mig nu så kan ni ha i åtanke att jag var typ skallig tills jag var 2, jag var en ful unge).

Men summan av kardemumman är att Elvis är supersnuttig och jag erbjöd föräldrarna att byta ut henne mot vår katt, bara en vecka eller så, men de avböjde. Jag tror att de nekade Russin för att hon är jobbigare än ett spädbarn (vi har inte sovit 8 timmar i sträck sen vi köpte henne, vilket är ett år sen).

Så om jag fick en garenti att min unge skulle bli som Elvis så hade jag börjat skapa NU, men med högsta sannolikhet så har ungen några av mina gener och risken för ett skalligt, vräkigt och allra högst egoistiskt barn är alldeles för hög. Pass!