Mindre kul

Igår fick jag ont i magen vid 15-tiden. Jag anade att det var min gamla magkatarr som hälsade på med pompa och ståt. Men när jag hade ondare än någonsin och hade spytt så ringde jag tre timmar senare sjukvårdsupplysningen. Kvinnan i luren blev nervös och började prata med gällt och allt högre. "Du bor i Helsingborg?! Vet du var akuten är?! Kan du ta dig dit?! Jag tycker att du borde göra det NU!". Så när jag gjort henne nervös så blev jag lite rädd, ringde mannen som fick komma hem från jobb och hämta mig.

Det blev akuten för en hemsk sköterska som styrde sänka, magkläm och allmänna profilfrågor. Det var stopp på akuten och jag skickades till jourläkarcentralen och ett eget rum, där blev det en trevlig läkare som gjorde lite magkläm, frågade lite frågor och misstänkte blindtarmen.

Jag skickades till jourkirurgavdelningen på akuten. Där fick vi först gå till receptionen och lämna en remiss som jag fått av jourläkaren, sen fick jag ett eget rum igen. En sköterska hälsade på mig en gång och satte i en arm-tratt (medicinskt namn, någon?), hon tog lite mer blod och hon kollade örontempen (tredje gången på fyra timmar, jag sa att jag låg på 37.2, men hon skulle ändån kolla).

Vi väntade i en evighet och lite till och hade hunnit somna, jag på britsen och james på golvet (på en hög filtar) när läkaren kom in 01.30. Han sa att alla prover såg bra ut och att det kanske var för tidigt att se om det var blindtarmen. Jag hade inte ont längre, bara öm. Men jag hade så ont att jag jävligt rädd, jag kunde inte gå, inte prata, jag bara kved. Men efter fem timmars kvidande så gick det över.


På bilden är det jag och min "arm-tratt".