Helande

Jag har avslutat denna vecka med att bo i Domsten, hos modern, fadern, systern och hunden, under två nätter. Modern och fadern skulle på utflykt och jag styr skeppet med syster och hund.

Detta innebär att fixa mat och hålla koll. Givetvis ska hundaskrället rastas också, hon är otroligt motionskrävande och att släppa ut henne i trädgården är inget alternativ. Hon går lös och vi går minst en halvtimme åt ett håll och en halvtimme tillbaka(Imed att hon springer lös så springer hon minst femdubbelt sträckan som jag går). Vanligtvis så går jag längre med henne, men igår var det vargavinter (i mina ögon) och det blev bara två halvlånga promenader(1h) och två korta (30 min).

Men imorse, när jag rullat ur sängen och listat ut var jag var, så kan jag inte säga annat än att det är otroligt skönt att mötas av en glad vovvis på nedervåningen. Det var inte tal om frukost för min del för vovvis var tvungen att gå ut GENAST. Så ut och gå i snön, stiltje på ett blankt hav, isbildningar längs kustremsan och en klar himmel med starka solstrålar. Inte många människor ute och jag är ordentligt påpälsad med termobrallor, dubbla vantar, lång jacka, mössa, halsduk och raggsockar.

Det var så otroligt helande och lugnande att mitt vanliga sockerberoende (hemska blodsockerfall) kom av sig och jag var inte alls yr även om jag missade frukost. Väl hemma blev det givetvis en bautafrukost med mackor med alla pålägg i kylen samt latte, te och vatten till.

Men jag kan inte säga annat än att det hade varit väldigt mysigt med en egen vovvis...synd bara att min livsstil just nu inte tillåter det.