Tillhör jag nu eliten?

För er som trillat in här tidigare så kanske det inte är någon nyhet att jag har haft problem med fötterna och mina hallux valgusar (typ stortåknölar).

Det är konstaterat att det inte är läge för operation utan att jag bara drabbas av kroniska inflammationer hela tiden. Jag fick det inte så originella tipset "att vila" samt ta lite piller. Jag fick utskrivet någon antiinflamatorisk historia som jag nu ska ta morgon och kväll i nästan två veckor.

Precis som när jag skrev för något inlägg sen att jag först blev kinkig och lessen på insidan när jag inte hade pengar, så vände jag på steken och blev då stolt över att jag klarar mig på 7200kr mindre på en månad och behöver inte låna. "Stolt" var ordet och känslan.

Nu försöker jag vända på steken med mina sönderdansade fossingar och försöker se mig som någon slags hard core atlet som får gå på antiinflamatoriskt. Detta är aningen mer långsökt än pengahistorien (som faktiskt är något att vara stolt över), men jag ligger i träning, inte bara fysisk utan även psykisk. Jag ska bli positiv, mer än vad jag redan är, och välja att se saker från den ljusa sidan och vara jävligt trevlig mot allt och alla. För det får MIG att må bra. Att bittra på folk och gnälla, samt hålla saker instängda på insidan är förödande.

Så nu är jag en positiv, sjukligt ekonomisk, självständig världsatlets flicka. Det är ju helt underbart =D